|
Egenmonitorering i praktiken:
Små steg, tydliga roller och teknik som avlastar
Egenmonitorering – att äldre personer själva, ofta med stöd av digital teknik, följer sin hälsa i hemmet – är på väg att bli en grundpelare i nära vård. För äldreomsorgen innebär det stora möjligheter: tidig upptäckt av försämring, färre akuta insatser och ökad trygghet för den äldre. Samtidigt väcker utvecklingen viktiga frågor. Inför seminariet lyfter vi tre sakfrågor som är helt avgörande för att egenmonitorering ska bli hållbar i kommunal vardag.
1. Vilka minsta steg kan kommuner ta för att komma igång?
Det är lätt att tro att egenmonitorering kräver stora investeringar och omställningar. Erfarenheter visar tvärtom att den bästa starten ofta är små och konkreta:
-
Börja med en tydlig målgrupp, till exempel äldre med hjärtsvikt, KOL eller diabetes som redan har återkommande vårdkontakt.
-
Välj ett fåtal mätvärden som är kliniskt relevanta och praktiskt möjliga att följa i hemmet, t.ex. blodtryck, vikt, syremättnad eller aktivitet.
-
Knyt monitoreringen till ett befintligt arbetssätt, som hembesök, hemrehab eller uppföljning via distriktssköterska.
-
Testa i liten skala, gärna tillsammans med regionens digitala team, innan ni breddar.
Det viktiga är inte att börja stort, utan att börja rätt – med en tydlig nytta för både personal och brukare.
2. Hur ser rollerna ut mellan region och kommun?
För att egenmonitorering ska fungera behöver ansvarskedjan vara glasklar. En enkel tumregel är:
-
Primärvården ansvarar för medicinska bedömningar, behandlingsmål och uppföljning av mätdata.
-
Regionens digitala team ansvarar ofta för plattformar, integrationer, support och utveckling av själva monitoreringslösningen.
-
Kommunal omsorg är den närmaste vardagskontakten: Stöd i användning, observation av förändringar och länk till vården när något avviker.
När dessa roller är tydliga minskar risken att data faller mellan stolarna – och egenmonitorering blir ett gemensamt verktyg i stället för ett “extra system”.
3. Hur undviker vi att individen blir belastad av tekniken?
Egenmonitorering får aldrig bli ett projekt som lägger mer ansvar på den äldre än vad som är rimligt. Här är tre nycklar:
-
Automatisera så mycket som möjligt – sensorer som mäter passivt eller mätningar som sker med ett knapptryck.
-
Utgå från vardagen – inte från tekniken. Mätningar ska passa rutinerna i hemmet, inte tvärtom.
-
Skapa trygg stödstruktur – hemtjänst, anhöriga eller digital coachning som hjälper utan att ta över.
Målet är att tekniken ska ge frihet och trygghet – inte oro, krav eller känslan av att “göra fel”.
Från pilot till vardag
Egenmonitorering är på väg från pilot till vardag. För äldreomsorgen innebär det en chans att arbeta mer proaktivt, mer personcentrerat och med bättre resursutnyttjande. Men det kräver att vi tar kloka första steg, bygger gemensamma roller och alltid låter tekniken avlasta – aldrig belasta – den äldre.
Seminarium Digitaliseringens utmaningar och möjligheter
Den 24 februari genomförs ett uppföljande seminarium kring temat digitalisering. Seminariet Digitaliseringens utmaningar och möjligheter omfattar fler goda exempel på hur digitaliseringen kan ta fart i Sverige.
Du anmäler dig till kommande seminarier på hemsidan https://www.teknikhuset.org.
|
